Andrew Taylor Still - "Människan är en enhet"

En kort osteopatisk historik

De flesta läkekonsters historia går tillbaka ända till tiden före Kristus och upprepar sig hela tiden.
Gamla behandlingsmetoder förkastas och ersätts med nya, många av de nya behandlingsmetoderna förkastas och ersätts på nytt av de gamla. Rötterna till flera av dessa läkekonster är dunkla och mystiska och vi kan idag inte alltid förstå hur grunderna till dem en gång i tiden har uppkommit.


Inom osteopatin har vi möjlighet att följa utvecklingen från en enda man,
Andrew Taylor Still som föddes den 6.e augusti 1828 i Lee County, Virginia, USA


Andrew var det tredje barnet till pastor Abram Still och hans fru Martha. Still´s far arbetade huvudsakligen som präst, men också som fysiker, bonde och vagnmakare. Dessutom arbetade han som s.k. medicinsk missionär och det var från honom som Still fick sina första grunder i läkaryrket.

Under Amerikanska inbördeskriget arbetade Still en period som fältkirurg och det var under denna period som ”fältskär” som Still på allvar började ifrågasätta delar av den tidens medicinska utövande och hans egna idéer började ta form.
Efter kriget bosatte sig Still med sin familj i Kansas där han drabbades av en svår sorg. Sommaren 1864 smittades tre av Still´s barn av spinal meningit och dog. Still gjorde allt han kunde för att rädda sina barn och han kallade även in sina medicinska kollegor som även de gjorde vad de kunde, men trots detta dog barnen.

Att försöka förstå den mänskliga kroppen

När han upptäckte den dåvarande medicinens otillräcklighet gentemot sjukdomar, blev han fast besluten att han skulle försöka förstå den mänskliga kroppen och skälen till dess sjukdomar och förfall. Still började studera människokroppen och lade tonvikten vid vad som skapade en god hälsa i stället för att koncentrera sig på vad som orsakade sjukdom.
Still var övertygad om att allt som fanns i kroppen fanns där av en specifik anledning, ingenting fanns där av en slump och ingenting som fanns där var onödigt, och med detta som grund började han studerade människans anatomi. Still kom fram till att en läkningsprocess innefattade hela individen och att varje enskilt problem skulle behandlas utifrån ett helhetstänkande. Still menade att för att kunna hjälpa kroppen till en mer djupgående och bestående läkning, är man tvungen att spåra och behandla den bakomliggande mekaniska obalansen som är själva orsaken till sjukdomsprocessen.
Tre huvudprinciper

Still sammanfattade sina upptäckter i tre huvudprinciper:

1. Struktur och funktion är intimt sammankopplade
2. Artärerna (cirkulationen) har en dominerande roll
3. Människan är en enhet



1. Struktur och funktion är intimt sammankopplade:

Det måste finnas en fri rörelse mellan kroppens olika strukturer för att kroppen skall kunna fungera felfritt. Om denna fria rörelse störs kommer funktionen på ett eller annat sätt att förändras med en försämring som följd.

2. Artärernas funktion är dominerande:

För att upprätthålla en bra hälsa måste det finnas en bra cirkulation hos alla kroppens vätskor. En dålig cirkulation kommer att medföra att cellerna kommer att få problem med försörjningen av de ämnen de behöver för att fungera på ett adekvat sätt.

Kroppens olika vävnader är i sin tur uppbyggda av olika typer av celler som får sin näring via den vätska som omger dem. Dessa olika kroppsvätskor är blodet, lymfan och cerebrospinalvätskan.
Blodet förser vävnaderna med näring och syre, lymfan tömmer och renar vävnaderna, och cerebrospinalvätskan (ryggmärsvätska) skyddar, ger näring åt och dränerar det Centrala Nervsystemet.


3. Människan är en enhet:

I enlighet med kristendomens traditioner, består den mänskliga varelsen av en treenighet: kropp, sinne och själ, vilka är intimt förknippade med varandra och där ingen av dessa tre kan fungera utan de andra två.
Relationen mellan sinne och kropp tas numera i beaktande av de flesta läkare och terapeuter. Den omedelbara effekt som känslor, t.ex. fruktan, rädsla, skratt eller gråt, har på kroppen är idag välkänt.

Vad är då Osteopati?

Inom osteopatin är man övertygad om att det är hälsan, och inte sjukdomen, som är vårt naturliga arv. Den mänskliga kroppen har en inbyggd kapacitet - om än med vissa begränsningar - att hjälpa och läka sig själv. Kroppen kan skapa sina egna läkemedel, förutsatt att det finns en väl fungerande blodcirkulation, att man äter vettigt, att man har en positiv attityd och att man - så långt det nu bara går - lever i en så ren miljö som möjligt.

Den självhelande mekanismen är själva ryggraden i det osteopatiska tänkandet och handlandet.
Inom osteopatin är man övertygad om att sjukdom ursprungligen har sin upprinnelse i själva individen, och därför koncentrerar man sig på individen istället för på de olika mikroorganismer som tros orsaka sjukdom.
Dock kan en sjukdom nå ett stadium där de förändringar den medfört inte kan botas med hjälp av osteopati utan där man istället skickar patienten vidare för en för tillfället mer adekvat undersökning och behandling.


Målet med en osteopatisk behandling är att eliminera de faktorer (t.ex. muskelspänningar) som hindrar kroppen från att fungera på ett tillfredställande sätt. Kroppen strävar alltid mot balans och hälsa, men ibland blockeras denna strävan och då går osteopaten in med mjuka tekniker för att hjälpa till att försöka få igång cirkulation och nervflöde, så att kroppen får en chans att reglera och läka sig själv.